Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
lämpade efter egna behof och egen smak. Klassicismen har dock härskat
äfven i Ryssland, Petersburgs kyrkor och palats, bygda af tyskar och
fransmän, blefvo återklang af italiensk renässans och voro ryska endast i sitt
prunkande med slösande kostbara material. I akademien uppfostrades de unga
från det de voro endast 3 eller 4 år, skickades i sinom tid till Rom och tvungos
att bli rättrogna klassicister. Ryssland fick sin Davidsskola, sina romantici, sina
batalj- och historiemålare och sin borgerliga genre.
Den ryska konsten i Rom representerades
främst af Brülow (den akademiskt hållna, i
färger rätt effektsökande »Pompejis undergång») och
Ivanow — en äkta rysk typ, drömmare, enstöring,
använde 27 år på lösandet af en enda uppgift,
»Messias uppenbarar sig för folket», med skarpt
och individuelt studium i de enskilda figurerna
men det hela hvarken behärskadt eller fullgånget.
Efter lifegenskapens upphäfvande blef
den folkliga genren modern, djärfva, oftast
melankoliska skildringar ur bondelifvet:
Peroffs hvassa satirer mot ämbetsmän,
polisen, de privilegierade, en måleriets
Gogol snarare än — som han blifvit
kallad — en konstens Turgenieff. Också
i Ryssland skönjes ett omslag efter 1870,
strid mot akademismen där som i andra
länder, en nationel rörelse, som nått goda
men för västra Europa så godt som
okända resultat, då den unga ryska
konstens nationalister ej vilja utställa utom
hemlandets gränser. Det händer nog, att
de ryska målningar, man får se i utlandet,
öfverraska genom det nya och friska i
uppfattning och uttryck, rätt på saken,
fullkomlig oberördhet af allt hvad
tradition lieter, någon gång (som i Gués motbjudande »Korsfästelsen») en rå
naturalism öfver alla gränser. Som den ryska genombrottsmannen nämnes
porträttmålaren Kramskoj, bland genremålare bröderna Makoivsky och
framför alla Elias Repin, som i »Ivan den grymme dödar sin son» gifvit ett af
den moderna skräckgenrens mest brutala nummer och i framställningen af de
båtdragande slafvarne vid Volga en vältalig bild af folkets djuriska ståndpunkt.
Den i västra Europa mest ryktbara ryska målare, Wereschagin, har gifvit
orientaliska och indiska bilder med stark färgverkan och bibliska motiv med lokal
realism men mest krigsbilder, i hvilka tendensen kan vara mera vältalig än
det måleriska innehållet.
De taflor, han skickat Europa rundt på turnéer, äro i regel repliker af originaltaflorna,
ofta ganska lösligt och hastigt gjorda och utan mycket studium. Han skildrar soldaternas
440
BÖRJESON: KARL X GUSTAFS STATY. Malmä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
