Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET
II
»Knöl? I så fall är jag åtminstone en utmärkt
sådan», menade Figge.
De sprakade egentligen om ingenting, hit och dit,
vitsar och snärtar, ett fåneri om allt och intet. De
gingo i halkan på Skeppsholmen, där det också var
mörkt och tyst. Figge balanserade på kajens
yttersta rand.
»Jag drar inte upp dig», sade Sten.
»Det bleve alltid en målare mindre», menade Figge.
»Das Leben ist ein Traum.»
När de kommo fram till Grand hotel, var det
absolut nödvändigt att vika in där för att stilla Figges
hunger. »Alltid matfrisk, det är det roligaste jag har
att vara hungrig. Jag är för resten född hungrig.»
Figge tyckte det var stiligare än någonsin, när
de kommo ut igen. Skeppsbron med sina fartyg,
Kungsträdgårdens frostiga träd, den bumlande
strömmen, de tindrande lyktorna.
Ingen brådska att gå hem. Vad skulle de hemma
att göra? Sova har man tid till, när man blir
gammal — och när man är död och flyttar ut till landet.
Nu skall man vara livad!
Varpå Figge gav sig till att hjula mitt för Karl
den tolvte, som stod där uppe och pekade. Det var
Figges specialitet att hjula i torget. Så tog han av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
