Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
takten med fötterna. Figge målade simmande
ankor men blev ond, när de ej ville hålla sig stilla.
Figge målade ner sig både fram och bak och fick
heta »såskopp». Det var lika ärofullt som att bli
kallad för kolorist. Figge hade dagar, då han alls
inte målade utan bara slog dank, underhöll
kamraterna, som sutto flitiga vid sina stafflier, låg på
ryggen i gräset med händerna under huvudet och
tittade genom lövverket upp i himmelen eller stod och
hängde vid ankdammen, tittade i timtal på de
saftiga färgerna nere i vattnet och på gräset och
växterna runt omkring.
Till dess han med ens fick ett anfall av hejdlös
arbetslust och smällde upp en skiss. Det blev friskt
och livligt och starkt i färgen — natur var det inte
alltid och ett hastverk blev det jämt.
Det var en rolig tid.
Morgnarna i herrarnas rum, där man inte kunde
vända sig utan att bli påstruken med färg och slå
omkull någon butelj, som tjänade till ljusstake,
aftnarnas båtfärder eller promenader, turkiska
musiken, dans och lekar, improviserade fester,
karnevaler och Bacchuståg med oxar, fauner och maskulina
nymfer, ett ungdomsliv med sommarsol och
ungdomslynne, dagar, som man genomlever endast en
gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
