Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
25
Men maskören hade målat honom, och färgen satt
fast. Han blev otålig, smorde på mastix, ryckte
skägget av sig, gnuggade sig så, att han fick
skråmor i ansiktet och blev svart-, vit- och rödrandig
som tyska flaggan.
Det kunde inte hjälpas, han måste upp igen ; hade
inte tid att arbeta längre — var väl ingen dräng
heller!
Under supéen kretsade han liksom många
omkring henne, serverade, slog över henne ett glas vin
och bad en annan ung dam om förlåtelse.
Svante Ulf presiderade vid det bord, där hon satt.
Man skämtade och glädjen blev allt mera
högljudd.
»Ni bor ju i samma hus som Svante?» frågade
hon Figge, när hon skulle gå. »Kom då in till
honom i morgon. Jag kommer dit för att se på hans
skiss. — Jag har till hälften lovat att sitta modell
för honom — men jag vet inte...»
Ett halvt dussin herrar stod kvar på gatan och
blickade efter hennes vagnslyktor, som blevo allt
otydligare i dimman. Kusken ropade »se upp» och
Figge, som inte hade lust att låta köra över sig,
då hon inte var med, beslöt att glömma henne och
gå upp igen i våningen.
»Skål, Mancke! Du talar som en häst!» hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
