Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
Men ibland stack ungdomssinnet fram och då blev
han färdig till vilka galna tilltag som helst. Han
och Figge passade rätt bra ihop. När Sten var vid
sitt uppsluppna lynne, voro de lika levnadsfriska
båda två, och då strövade de långa vägar utåt
landet, pratande dumheter men njutande av sin frihet.
Dessemellan förde Figge ordet ensam. Sten hade
haft framgång. Han var retlig, ärelysten och
misstänksam. I att hoppas mycket av framtiden tävlade
han med Ulf. Och bland kamrater, som kände
honom och som han ej behövde genera sig för, trivdes
han gott.
Ulf syntes mycket ute på kaféer och teatrar i
sällskap med löjtnanter och grosshandlare. Han
hade tre elever, som tecknade gips och målade
akvarell på ateljén, och i tidningarna fick han ett par
gånger läsa att han var en lovande ung konstnär,
av vilken fosterlandet kunde vänta ganska mycket.
Av Figge kunde fosterlandet visst inte vänta just
någonting. »Jag kan ingenting, duger till
ingenting, men det gör ingenting —»
Figge hade många minnen gemensamma med sin
vän. Det var Ulf som en gång kommit upp med
förslaget att akademien borde ha en fana. Han
hade hållit tal om kamratanda och sammanhållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
