Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
33
ock»till slut hade han frågat direktören om vad han
tänkte.
»Ja, det är ju vackert», sade denne. »Det är det
visst det, men jag förstår inte, när ni ska använda
den där fanan.»
Det hade Ulf alls inte tänkt på. Men den
gången räddades han av Figge, som var till hands och
med en liten bugning svarade: »Jo, vid festliga
tillfällen. .. till exempel när vi följer professorerna till
graven...»
Svante liksom Sten beundrade Figges otaliga
infall och hade ständigt roligt åt honom. Figge gick
omkring, gnolade på sina skånska visor, var alltid
vid bästa lynne, när han var utan pengar, och blev
regelbundet förargad, var gång han fick sitt »rek»,
ty då skulle alla små skulder betalas, och vad i all
världen skulle han, sen det var undangjort, göra
med resten?
n låg filosoferande i Apemanns soffa, rökte
hans cigarrer, språkade och småsjöng och fann sig
hemmastadd i hans trevliga ateljé. Svante stod och
målade, flitig som alltid, ordentligt och fint. Figge
såg på och gav ibland ett råd, mot vilket den andre
hade många ord att invända, men som han likväl
i all tysthet följde till slut. Och då Figge legat sig
trött, så fick han ögonen på en dukbit eller ett
3 Z Figge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
