Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
stenar med utsvävande pipor av alla fasoner. Han
nickade åt en sotarpojke, som sjöng av full hals
och viftade med mössan till den högt uppsatte
Figge.
Där kom hon! Han reste sig upp, så att han
kom att stå rak lång och smal som en
skorstens-pipa. Då förlorade han fotfästet, åkte utför det
hala taket, hade ändå tid att tänka: »så där ja, alltid
en målare mindre». Kom så lyckligen ut på en
vindskupa, som ställt sig i hans väg, hakade sig
fast där och tittade sig försiktigt om. Nej, det var
ju inte hon; han hade sett galet.
Han kröp vackert ned genom luckan, gick in
till sig och borstade sin familjerock.
Om hon glömt att komma! Om hon var trött
och låg hemma och sov!
Med dessa tankar gick Figge ut för att möta
henne. Han gick otaliga varv fram och åter på
torget, han såg upp till taket, där han nyss suttit
uppkrupen, och undrade om han stått mycket mörk
mot den klara luften.
Tänk, om han ramlat ned och brutit nacken av
sig! Buh, då hade han allt haft det drygt nu.
En evighet förgick. Han såg in genom alla
bodfönster, betraktade sin egen bild i glaset, mumlade:
»fin karl, pin snobbig», skruvade upp mustascherna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
