Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
51
med ens sin kos, och han blev den gamle, den
roliga, den riktiga Figge igen, som oberäknelig hoppade
från det ena ämnet till det andra. De skämtade
som två barn och hade hjärtans roligt, och då han
lämnade henne vid hennes port, var han gladare, än
han varit på långa tider. Han gick gatan fram,
gnolande :
»För Karna ho ä mi
för si j a tycker om’na, ...»
Han träffade ett par kamrater, for med dem
ut till Djurgården, åt sexa och drack punsch, slog
kullerbyttor i kägelbanan, var uppsluppen som förr
i tiden, då de voro ute på landskapsskolan, sjöng
gluntar och försäkrade högtidligen, att så hade han
inte skrattat, »nej, inte sen hans pappa dog».
»Ja, blir man inte målare, så har man åtminstone
haft roligt, det har jag sagt förr.»
Den aftonen hade han inte träffat på Ulf, fastän
han anat dennes närvaro bakom varje hörn, vart
träd, och han hade ej heller sett honom komma och
utan att nalkas dem vända om helt tyst, något som
hänt ett par gånger.
Nej, Ulf hade ej tid att promenera den kvällen.
Han hade stannat framför sin pristavla. Den var nu
noga studerad och samvetsgrant utförd alltigenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
