Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
53
Det var Figges idé, det var sant. Men var han
skyldig Figge något? De kunde just anse sig kvitt.
Figge hade stulit Dinas vänskap från honom. Dina
hade på sista tiden blivit kokett, hon retade
honom, det hade hon förr aldrig vågat, hon sände
honom på ärenden, liksom hon plägade skicka sina
uppvaktande antikelever, hon skrattade grymt åt
hans trumpna likbjudarmin och talade ej så
hänsynsfullt som förr, då hon liksom alla andra
flickor hade så storartade föreställningar om
honom.
Inte för att han var så oskiljaktigt fästad vid
henne, nej bevars, men han var ovan att möta
hinder, att bli undanskymd, var inte van att vara femte
hjulet under en vagn, som rymde två. Inte rörde
det honom, om Dina uppmuntrade, han var icke
förlovad med henne, men hon borde i alla fall akta
sig för att bryta en så prövad vänskap som hans.
För övrigt lekte hon endast med Figge, såg han inte
det? Hon lekte ju med alla, det hade hon ständigt
gjort, hon visste att förvrida huvudet på vem som
kom i närheten av hennes strålande ögon. Ty
vacker var hon, vackrare nu än någonsin. »Alla
flickor sötna till på vårsidan», plägade Figge säga. Men
inte behövde han gå och bli kär i henne för det.
En kär konstnär är väl det onyttigaste djur i ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
