Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
blev sittande i egna tankar glömmande den andre.
Tills Figge steg upp och sade adjö.
Den dagen, då tavlorna skulle föras till
akademien, sade Ulf till Figge:
»Vet du vad? Det var absolut nödvändigt för
mig att sätta ett blått draperi bakom min Ebba
Brahe.»
»Gärna för mig», svarade Figge. Han kastade en
blick på Ulfs tavla, som bars över gården. Han
kände knappast igen den, så mycket hade den blivit
förändrad och förbättrad på de sista veckorna.
Figge lät även bära upp sin tavla till stora salen.
Där drevo alla kamraterna sysslolösa omkring,
skockande sig framför varje nytt arbete som kom, och
hade kritiken färdig på förhand. Där gingo alla
utställarna, nervösa, bleka, utarbetade och med
spetsade öron för att höra berömmet eller
anmärkningarna.
Alla voro glada, att de äntligen fått lämna sina
arbeten ifrån sig och sluppo tänka på dem, alla utom
Figge, som nu ångrade, att han ställt ut sitt, och
som i sista stunden skrapade i den halvtorra färgen
och suddade med fingrarna i sina draperier.
»Medaljen, sade man! Ge medaljen för det här!
Kanske också köpa eländet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
