Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
Figge teg. Han såg Ulf utanför
balkongsdörren.
»Det vill säga», fortfor hon, »att ni väljer
mellan honom och mig, att han är er dyrbarare än jag?»
»Men fröken Dina, tänk på att han är... och
ni...»
»Men jag har ingenting att göra med honom»,
utbrast hon något högljutt och mycket upprörd.
»Han har ingen rättighet över mig . . . har aldrig
haft det.» Efter en minut tillade hon saktare:
»Tack för övrigt för vad ni har sagt mig. Jag
skall lära att tvinga mina känslor. Jag har
verkligen aldrig brytt mig om, vad man har pratat om
mig. Jag har blivit misstänkt för att vara kokett,
för att leka med er liksom med andra, jag vet det,
och det är rätt åt mig. Jag borde ha insett, att jag
skulle vara ensam, att jag inte fick ha några
vänner, att världen inte tillät det... Man har prisat
min ’kåranda’. Jag har sökt att hålla
kamratskapet uppe, det var förstås inte tillåtet, det var inte
comme il faut. Jag trodde, att konstnärer, i
synnerhet de unga, hade en friare åskådning än det
andra folket, att vi hade litet förtroende för
varann och voro som en enda stor släkt. Jag borde ha
vetat, att släkten är värst, att vi konstnärer bilda en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
