Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
småstad i den stora staden och att vi inte ä’ en
bit bättre än de andra.»
Figge yttrade något, han visste ej själv vad, och
Dina skrattade:
»Det är lustigt, jag känner mig precis, som om
jag fått avsked.»
Figge skrattade med för sällskaps skull.
»Jag har ju ingenting att ge er avsked ifrån»,
sade han, men han kände på samma gång, att han
ljög för henne liksom för sig själv. Hon slog ihop
sin solfjäder.
»Nej, det har ni rätt i. Vad vi ä’ för ena
barnungar !»
»Den verklige mästaren är alltid ett barn», inföll
Ulf, som kommit bakom dem och nu av gammal
vana avbröt deras samtal.
Figge steg upp och lämnade sin plats åt dagens
medaljör.
»Fick inte ha några vänner», tänkte han. »Nej,
man lär inte få ha mer än en, om den är av motsatt
kön. Ulf har ju pengar, hon också, jag skänker dem
min välsignelse. Nej, det gör jag ändå inte. En
annan får hon ta, en bra karl, vilken som helst, men
inte honom. Nej, inte honom!»
Figge som inbillat sig, att allt blivit gott och
väl mellan honom och Ulf, nu märkte han, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
