Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
»Jag har ju ingenting att ge dig avsked ifrån.»
»Inte det?» sade han och tillade kallt, då hon
förblev tyst:
»Nej, det är så rätt, det har du inte.»
Och han steg upp. Det hade verkligen sett ut som
ett avsked.
Dina hade tagit en av de unga diamerna om
livet, gick med henne fram till pianot och sade något
till sångerskan om Griegs romanser.
Vid ett av småborden hade Figge fått omkring
sig en stor del av kårandan. Man skålade med
honom över lag och han talade om sin resa, ett motiv,
som han kommit att tänka på och som han skulle
utföra i Paris, mellan det han målade studier. Han
skildrade sin blivande tavla, målade den i luften,
som han plägade. Han blev allt mera intresserad,
talade om sin framtid, om principen och
»gåsburen», rörde ihop allt, som han kom att tänka på.
»Vi ha haft roligt, gossar, vi ska aldrig glömma
varann. Ute på landet, vad? Om kvällarna, när vi
sjöng ’Klara stjärna’ för Mancke och han låg i sitt
fönster uppe på vinden, minns ni det, och lutade
sig ut och tog oss i hand, vi som stodo utanför.
Och när jag sa, att mjölnarn var blå om näsan,
kommer ni ihåg det? Skål för alla galenskaper, för allt
trevligt, vi ha haft. Das Leben ist ein Traum. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
