Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET 8l
komma in uti. »Det kommer sig därav, ser ni, att
tiden har en tand», förklarade Figge den saken.
Bland klicken uppe på »hörnan» mådde Figge
gott. Så ock uppe på ateljéerna, där djärva tankar
föddes och käcka försök gjordes, där arbetet gick
hand i hand med munterhet och levnadsfriskhet.
Där satt Figge och hängde som förr hos Apemann.
Nu hade han ju »lånat bort» sina tavlor — nu hacle
han råd att njuta sin frihet.
Ulf var nervös och orolig. Även han syntes ej
till i kamratkretsen. Det hade ibland kommit för
honom, att han stod utom den, även när han var
i landsmännens sällskap. Han hade ej de andras
ungdoms friskhet, han kunde ej skämta som de,
jubla som de och ilsknas som de. Han visste själv
inte varför, men en främling var han för deras
livsåskådning.
Man hade hört vissa rykten om hans ena tavla.
Några hade sagt, att den ej blivit antagen, andra
hade helt annat att berätta om den, men svaret från
utställningskommittén hade dröjt över vanlig tid,
och ban visste ännu ingenting.
I själva verket tänkte han icke så mycket på
tavlan. Men allt sedan Fanny yttrat de där orden om
konstnärerna och om konsten, hade hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
