Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
tagit nya vägar. Inte som det var något nytt, det
hon sagt. Tvärtom, ’han hade ju själv tänkt
ungefär detsamma många gånger — och vad hon yttrat
om konstens höga mål, var ju detsamma som han
sagt — förr — i den gamla tiden, när han var
barnslig och ännu kunde elda upp sig av höga tankar.
Men det var nu så längesedan. Och hon sade det
ändå på ett annat sätt — och tänkte det nog på ett
helt annat sätt.
Han talade nu mera ofta med henne. Det blev
ett behov för honom att bikta sig för Fanny och
att höra hennes sunda åsikter. Och utan att han
visste varför, hade han förtrott henne, vad han
knappast ens tillstått för sig själv, att han
ringaktade sin konst och sig själv och tvivlade på sin
kallelse — ja, tvivlade riktigt på den.
Det var en stor överraskning för henne att höra
det. Hon tänkte på hans salongstavla, hur frisk
och glad den var. Och han skulle ej tro på sin
uppgift!
Han såg på henne, som om ett ord från henne
skulle varit nog att döda hans tvivel och återskänka
honom hans förtröstan och den självtillit, utan
vilken ingen blir konstnär.
Men nu teg hon. Hon vågade ej utsäga sina
tankar. Det kom för henne med ens, att hon alls ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
