Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLVTE KAPITLET
123
den till lekplats, kom också fram och började öva sig
i att slänga ögon åt herrarna. De gömde sig bakom
dörrposten, tittade skälmskt fram, knäppte med
fingrarna, skrattade och ropade »pjou-pjou» åt Figge.
»Jag brukar äta frukost här», sade Figge. »Det
är så lantligt med ankorna och lusthuset och
småungarna. Påminner om Skanör. Och vet du, det
var ett stiligt motiv här, innan träden hade spruckit
ut, när äpplena blommade — elegant teckning, skall
du tro. Men den syns det inte spår av nu, när det
blivit grönt — allting skall då förstöras också. Jag
brukar vattna där ute med min vattenkaraffin, men
ändå kommer inte ett strå upp på gräsplanen utan
bara på gången — där växer det i långa banor. —
Du tycker inte om vin, du. Nu ska vi ha kaffe.»
Uppasserskan kom och delade Figges mendiants.
Hon bara skrattade åt honom, medan han åt.
Sedan hon dukat av rullade Figge en cigarett, lade upp
benen på en halmstol och sade: »nu mår man bra,
va?» och blåste rökvirvlarna ut genom dörren. »Vet
du, numera kan jag aldrig måla när jag inte är mätt,
om jag än aldrig så gärna ville. Det var alldeles
tvärtom förr i värden. När jag har ätit en styv
frukost, då kan jag måla, men ser du, då vill jag inte
måla. För övrigt, vad tjänar det till, kan du säga det?»
Inte visste Ulf, vad det tjänade till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
