Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLVTE KAPITLET
135
Ulf låste in sin »härskarinna» i sängkammaren och
gick att öppna.
Det var en konsthandlare, som föranledd av den
framgång, monsieur Ulfs salongstavla haft, bad att
bliva ihågkommen, när monsieur härnäst ville
avyttra något arbete. Hade monsieur ej till äventyrs
några studier att lämna nu genast?
Ulf lovade att söka fram allt vad han hade, så
kunde monsieur välja. Och det blev ett bugande
och ett ursäktande och artigheter i mängd, i
synnerhet från fransmannens sida.
Då Svante öppnade för Paulette, hade hennes
fordringar stigit till 30,000 francs. Han svarade
henne ej ett ord utan gick ut.
Han kunde ändå ej avstå från att gå bort åt
järnvägsstationen till för att få se en skymt av
Fanny. Och mycket riktigt såg han henne i en vagn på
rue de Lafayette. Men då svek honom hans mod,
han vände ryggen till, och när han såg sig om hade
vagnen passerat och var borta.
Han fortsatte sin väg och kom upp till
Eremitaget, där ett par landsmän sutto och småsvuro över
att ej kunna hitta på något roligt i det glada Paris,
som var så lagom glatt. Då kom det över Ulf
något av hans gamla uppbrusande lynne, och han
ropade till dem:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
