Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIGGE
öppnat rytkbarhetens portar för den firade
konstnären.
Det var samma förhållande med de skisser, han
ställt ut året förut, och som förskaffat honom så
varma lovord från tidningarnas konstgranskare med
lille Albert Wolff i spetsen.
Ja, Svante hade gjort lycka. Han visade sig nu
mera sällan i sina gamla kamraters krets. Han
höll sig för god för den gamla »kårandan», som inte
var någon kåranda och som för övrigt nu var
förstärkt av många friska krafter, komna hemifrån —
»alla målarpojkar resa ju ut nu för tiden», yttrade
Ulf överlägset — och de kunde också reda sig gott
utan honom, i synnerhet som hans numera vanliga
tystlåtenhet, då han druckit ett par svenska toddar,
ofta övergick till ett bittert hån över konsten, både
tidens och hans egen. Han kom alltid till den
slutsats, att det var humbug alltsamman.
Svante anade kamraternas tankar om det, han
sade, och han visste även, vad de tänkte om honom
själv. Själv hade han bättre, än någon reda på
orsaken till sin framgång. Han hade funnit ett
anslående ämne, råkat in på en obeträdd väg, och den
som i Paris finner på något nytt, den är säker om
framgång, åtminstone för en tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
