Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET
143
rosor och pittoreska gårdar, och man går klädd i
träskor om vintern och i simbyxor om sommaren —
en riktig idyll va? Om vinterkvällarna sitter man
i ett nedrökt kök och dricker cider — surt som fan
— med bassarna och sjunger visor. Jag skulle lära
dem ’Aj ös, mitt fagra hår’, men den gick inte i
dumskallarna. — Vet du, det är något av Skåne i den
där naturen — vida slätter och små trädgårdar —
fast allt är så instängt här. Gråa murar om
allting!»
»Har du inte tänkt på att fara hem igen?»
»Nej, jag har inga slantar. Och vad skulle jag
göra där för övrigt? Gumman mor är ju död.»
Figge blev tyst. Och nu såg Svante, att även
han ändå blivit förändrad på dessa sista år.
»Ska vi sätta oss ned och ta en bock?» föreslog
Ulf.
De hade stannat utanför ett kafé på rue de
Medici. Omkring dem var ett brusande liv,
omnibus-sarna stretade upp för boulevard Saint Michel,
droskor vimlade om varandra och det var mycket folk
ute. Framför dem lyfte sig Pantheons kupol, luftig
och lätt, och en fontän skvalpade sakta framför
grindarna till Luxembourg.
»Vi tänkte gå och söka rätt på Erland och Dina»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
