Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Fahlcrantz: Utsikt vid Edsberg (Sommarkväll).
2. 1800-TALETS FÖRSTA SKEDE.
För Sverige liksom för åtskilliga andra länder är öfvergången mellan
17-och 1800-talen en tidpunkt, då det gamla lefvat ut och det nya ej är
färdigt. Det nya seklet inledes med en politisk svaghetstid, ett skede
af reaktion. Tidens tankar få ej uttalas, »farliga» böcker och tidningar få
-ej införas i landet, hvarken i politik, i religion eller i filosofi tåles ett fritt
ord. Vår kulturs »järnår» äro inne. Men liksom frihetstiden är detta
skede en tid af inre omgestaltning och nybildning. Den får sin afslutning i
det nya statsskicket 1809, då det konstitutionella Sverige börjar sin
tidräkning.
»Les arts lauguisent». Konsten trifs ej. Hon afspeglar kargheten i
tidens andliga lif, afmattningen efter det afslutade skedets ungdomsglada
^deltagande i det europeiska konstlifvet. I spetsen för akademien står en
hög ämbetsman som ej är konstnär, och bland dess ledamöter äro väl
många excellenser och äfven förnäma damer. Institutionen styres med en
välvilja, som är en smula nedlåtande. Det sparas ej på stora ord om hvad
som uträttas, på utställningarna, som i ett högtidstal förklaras vara »utan
undantag lysande», öfverflöda dilettantism och välmenande försök. Tiden
har af konstens historiografer blifvit uppkallad »akademiens menlösa
period» och har blifvit karakteriserad i uttrycken »medelmåttans triumf»
och »det allra lyckligaste stilleben».
Konstlifvet saknade en medelpunkt, akademien en drifvande kraft. Där
funnos lärda män och konstnärer med anseende från föregående sekel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
