Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 7. Lauréus: Dansgille på ett värdshus. (1814.) Stockholms högskolas galleri.
Westins medtäflare som porträttör var, innan Södermark uppträdde,
Johan Gustaf Sandberg (1782—1854). Han tar i arf den rödlätta
ansiktsfärgen från Bredas senare porträtt och ger gärna sina modeller en
karaktär af öppen och käck manlighet. Alltid redbar och pålitlig är han
en orädd försökare på flera områden.
Inom landskapet är Karl Johan Fahlcrantz (1774—1861) skedets
representative mästare. Han är en ansedd konstnär redan vid det nya
århundradets början, och han är outtröttligt verksam ännu i sitt 80:de år.
Samtiden prisar i höga ordalag hans »oöfverträffliga» målningar, »hans taflor
beundras och gå med jättesteg en eftervärld till mötes», skref Boije i sitt
målarlexikon. Fahlcrantz är Elias Martins direkta efterföljare som lyrisk
naturpoet, men det är mestadels svensk natur han målar, om man också
knappast kan säga att han upptäcker det svenska i landets natur.
Påverkad äfven af den till Sverige inflyttade fransmannen Louis Belanger
(död 1816), som målade svenska stämningslandskap, är han tolk för
tidens poetiserande naturkänsla, han söker uttryck än för det grandiosa, än
för det blida och vänliga, det vemodigt elegiska. Hans konst försvarar den
Nordensvati, Sveriges konst. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
