Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram på Tor och Balder. Odin stod färdig i marmor 1831, de två andra
1845.
Det gällde här att finna plastisk form för gestalter, som hittills varit
så godt som främmande för konsten, att ge dem en egenartad, en speciellt
nordisk karaktär, att undvika — hvad som låg så nära till hands — att
åstadkomma varianter af de olympiska gudarna, kläda ut Zevs och
He-rakles till Odin och Tor.* Helt öfvervann Fogelberg visserligen ej det
vanskliga i uppgiften, men det var dock ett stort och i vår konsthistoria
enastående försök, han vågade sig på. Hans framställning af de tre gudarna
är klar och lättfattlig utan sökt djupsinne. Han hade helst velat
framställa Odin sittande på domarsätet och höljd i vida draperier, men
konungen föredrog en stående staty, och så blef Odin i stället för Valhalls
härskare den mytiske Sveakonungen, framställd, då han »skådar från någon
bergspets in i det gamla Skandinavien». Tor med hammaren öfver
skuldran och ännu knuten näfve kommer gående från striden — inte med
smidiga atletsteg som Thorvaldsens Jason utan trampande tungt och stadigt
på muskulösa ben. Det är något obändigt och något lyckligt funnet bondskt
öfver honom, han är ej uppgymnastiserad, han är urkraftig af naturen.
Balder framställes i det ögonblick, då han blottar sitt bröst för gudarnas
pilar — alla skapade ting ha ju lofvat att ej skada Balder. Det är något
af Thorvaldsens Kristus öfver hans gestalt med det framböjda hufvudet
och de kärleksfullt utbredda armarna. Men karaktäristiken är svag och
sväfvande, Balder är den obetydligaste af de tre gudarna.
Fogelbergs tredje stadium betecknas af hans historiska statyer. De
första kungastatyer i Sverige — Gustaf Vasa och Gustaf II Adolf, af
Larchevéque, tillkommo under 1700-talets senare hälft, Sergels Gustaf III
var färdig i modell 1793 men aftäcktes först 1808. Karl XIII af Göthe
uppställdes 1821. Något betydande konstverk var ingen af dessa bilder
med undantag af Sergels mästerverk. Byströms fem marmorkungar —
utförda för rikssalen i Stockholms slott, där dock endast två af dem
uppställdes — äro tomma och karaktärslösa dekorationsfigurer, ej ens att
jämföra med Schwanthalers statyer i tronsalen i Mimchen. Men det förtjänar
påpekas att Byström så tidigt som 1828 framställde Karl XII i uniform
och ridstöflar, således ej förvandlad till en heros från antiken. Fogelberg,,
som förut gjort en värdig och nobel staty i marmor af Karl XIII i
krö-ningsdräkt, fick vid sitt besök i hemlandet 1845 beställning på tre statyer,
Gustaf Adolf för Göteborg, Birger Jarl och Karl XIV Johan för Stockholm.
På resan till norden genom Paris och Tyskland fick han se ett och annat
af hvad modern skulptur utanför Italien åstadkommit, lärde bland annat
känna Rauch i Berlin. I de tre nya statyerna framstår han som historisk
* 1 Köbenhavn hade 1820 en pristäflan af samma art som de svenska göternas varit
utlyst. Danske skulptören Freund utställde då statyetter af Odin, Loke m. fl. och han
utförde 1825—26 i Rom sin berömda Ragnaröksfris. Någon påverkan af Freund är ej
märkbar i Fogelbergs asagudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
