Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 17. Blommér: Näcken (1850.) Stockholm, Nationalmuseum.
månljuset. Målningssättet — särskildt i de förstnämda af dessa taflor —
är ängsligt och torrt — klar, tunn färg och noggrannt redogörande
för alla detaljer. Men det är äkta och oförställd naivitet i dessa
lyriska drömstämningar, som påminna om Moritz von Scliwinds småtaflor
med motiv i samma anda. Fogelberg hade sagt om sina asagudar, att
han »utfört dem i barnasinnets anda och tro». Det var just denna tro
Blommér ägde — och det i vida högre grad än Fogelberg.
De nu nämnda taflorna målades i Paris 1848 — 1850. Liksom de andra
unga svenskarna hade Blommér rest utomlands för att lära — hvilket
onekligen var nödvändigt — rest bort från den natur, som inspirerade honom
Nils Olsson Blommér (1816—1853) är en af de begåfvade män ur
folkets djupa led, som vår kulturhistoria har så många att uppvisa. Den
uppgift han ställt för sig är att ge konstnärligt uttryck åt den svenska
naturens poesi. Han söker detta uttryck genom att befolka landskapet
med sagornas naturväsen. Han vill enligt eget uttalande ej skildra någon
bestämd tid eller bestämda personer utan »en hel nations naturintryck»,
de som stå i närmaste förening med folkets karaktär. Han målar älfkullen
och den sofvande vallgossen, älfvornas dans i den ljusa sommarnatten,
hafsfrun springande på vågornas ryggar, näcken spelande på sin harpa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
