Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Drottning Kristina låter mörda
iMo-naldesci» (salongen 1853) och vann
en afgjord seger med sin stora tafla
»Gudstjänst i ett kapell i
Lappmarken», som på
världsutställningen 1855 fick en första klassens
medalj och inköptes af franska staten
(museet i Lille). Den följdes af »Det
inre af en lappkåta» — liksom den
förra med figurer i naturlig storlek
— och, sedan Höckert flyttat hem
1857, af den lilla bredt och
skiss-artadt målade »Bröllopsfärd på
Horn-avan», af några motiv från
Da-larne — bland dem »Kulla vid
spi-seln» — af ett par historiska
genre-taflor och af »Stockholms slotts brand
1697», som blef Höckerts sista verk.
Han är ett barn af sin tid.
Han målar lapplandsscener och typer
i Paris med ledning af ett par små, flera år gamla skisser från ort och
ställe, som endast helt summariskt angifva totaleffekten, och med
pariser-modeller, iförda lappdräkter. Hans målningars motiv skilja sig ej mycket
från hvad som samtidigt målades i Diisseldorf. Den lyckliga familjen i
lappkåtan, de nygiftas hemkomst, gudmoderns besök kunde man godt
tänka sig komponerade på samma sätt af en dusseldorfsmålare. Det är i
sättet att måla Höckert är nyhetsmannen. Han är den första svensk som
målar ett genremotiv stort och med målningens måleriska verkan som
hufvudsaken. Han är en spirituell och raffinerad virtuos i det måleriska
föredraget — någon gång kan han också öfverraska genom känslans friska
omedelbarhet, genom värmen och innerligheten i färgernas språk. Kullan
vid spiseln är ej utklädd i andras kläder och spelar ingen roll, som
yrkesmodellerna måste göra, och målaren har ej lagt in i bilden annat än hennes
omedvetna uttryck af halft vemodigt och halft småleende drömmen. Men
han har målat henne i en gyllene kolorit och med ett raffineradt och
ändå friskt och bredt behandlingssätt, så som ingen af hans samtida bland
landsmännen kunde måla.
Historiska motiv lågo föga för Höckerts temperament, och det som
intresserar i Slottsbranden är vida mindre det historiska moment som
skildras än den måleriska uppgiften och dess lösning. Det är mera fart
och mera rörelse i den hastigt och liffullt improviserade skiss, som finns
på Göteborgs museum, än i den utarbetade taflan, som ej är fri från
teatralisk komposition. På skissen, som verkar fantastisk just därför att man
urskiljer så litet af detaljerna, ha de flyende verkligt brådt, ingen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
