Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickande ut öfver polarisen. I det galleri af svenska samtida, Rosen
utfört — från 1868, då han målade det nobla porträttet af sin fader, och
till innevarande tid — finner man både ståtliga representationsbilder och så
intimt, känsligt och med enkla medel gifna porlraits d’åme som bilden af
Pontus Wikner, målad 1896, således 8 år efter Wikners död. Från 1877
är Rosens i hållning och karaktäristik nobla, i färgbehandlingen temligen
slätstrukna själfporträtt i Uffizigalleriet.
Ingen af de andra, som målade historiska taflor, hade Rosens djärft
och öfverlägset personliga syn på motiv och människor. Karl Gustaf
Hellqvist (1851—1890) målade figurrika kompositioner, som äro mera
kulturbilder än karaktärsbilder. Den mest intressanta, kanske också den
friskast målade är »Peder Sunnanväders intåg i Stockholm» som lifdömd,
följd af narrar och musikanter, andra af hans kompositioner —
exempelvis »Valdemar Atterdag brandskattar Visby» — verka operascen och
stöta tillbaka genom sin ytlighet. Målningssättet visar större intryck af
Pradilla än af Piloty — gråa toner med försök att nå friluftsverkan ha
börjat uttränga de i Miinchen traditionelt bruna gallerifärgerna. Hellqvist
målade äfven porträtt och humoristiska munkgenrer.
Till den historiska genren höll sig Edvard Perséus (1841—1890), som
också tillhör Pilotys elever och som i »Karin Månsdotter på gamla dagar»
gaf ett typiskt atelierarbete i tysk anda. Liksom så många andra af
tidens målare var han vida friskare och mera äkta i sina omedelbara
studier efter naturen än i sina med omsorg anordnade och genomarbetade
kompositioner.
Svensk-historiska motiv Sysselsatte äfven Julius Kronrerg (f. 1850)
under hans första skede. Under studier i Miinchen och Italien sökte han
— påverkad af renässansmästarne, i främsta rummet af venetianarne —
stark koloristisk verkan, hade sin glädje i mustiga, lysande färger och i
läckra stoffers rikedom och prakt. Hans första verk under detta skede
var »Jaktnymf och fauner» (Miinchen 1875), ett bravurstycke, som kom
tyske åskådare att hälsa målaren som en ny Makart. Jaktnymfen
slumrar i skogen vid källan, blekhyad och fast formad, den nakna kroppen
och det utslagna röda håret ses mot ett draperi af gult siden, omkring
sig har hon rosor, skimrande snäckor, en fälld påfågel, bananblad,
genom-belysta af solen. Efter jaktnymfen följde »Våren», och i Rom målades
Bacchanttåget, Amoriner, Kleopatras död, Drottningen af Saba. Med åren
öfvergick Kronbergs ungdomliga lust för målerisk yppighet till sträfvan
efter en mera stillsam dekorativ hållning och ett lugnt, bredt målningssätt.
»David och Saul» (Rom 1885) är typisk för detta skede. I Stockholm har
han sedan målat plafonder med allegoriskt innehåll i slottets
trappuppgång, kupolbilder i Adolf Fredriks kyrka m. m. En del porträtt från de
senare åren äro hållna i ett öfverraskande och utmanande hårdt och stramt
målningssätt — de bästa hland dem, exempelvis det lilla porträttet af
konsul O. Ekman, äro genomförda med en nästan Holbeinsk detaljskärpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
