- Project Runeberg -  Sveriges konst. Från 1700-talets slut till 1900-talets början i dess hufvuddrag /
76

(1904) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med, och som de hade bättre tid att sitta modell än hvad konstnärerna
hade, så ha de något oegentligt blifvit hedrade med förgrundsplatserna på
taflan.

Ernst Josephson (f. 1851) är den största koloristiska begåfningen och
den våldsamma och obändiga talangen i denna krets. Hans utveckling
och hans sträfvan gå sina egna vägar. Han började som en hängifven
lärjunge till renässansmästarne (»David och Saul», >Faun och bacchant» äro
typiska för hans sträfvan efter venetiansk gyllene kolorit), öfvergick sedan
till sökande efter egna uttryckssätt, men följde endast delvis de härskande
strömningarna och ställde sig ibland i opposition till dem. Hans teknik
växlar smidigt efter motivens art. Ena gången målade han bredt och utan
modellering under intryck af Eduard Manet (porträttet af G. Renholm), andra
gånger spetsigt och utpensladt (»Cigarettmakerskor»). »Spanska smeder»
tillyxade han i grofva, brutala drag, ungefär så som Zuloaga nu målar spanska
typer. »Byskvaller» från Brelagne höll han i en mörk kolorit, som nästan
förebådar Cottet, och åt en fransk spinnande gumma i en stuga gaf han
en halft fantastisk färgverkan genom att placera henne midt i brytningen
mellan den blå dagern utifrån och eldskenet från spiseln. Liffulla,
energiska ansatser, uppslag i olika riktningar utmärka Josephsons mycket
egenartade konst, den bäres af ett känsligt och starkt temperament, en jäsande
fantasi, både målerisk och diktande fantasi. Han ställde stora fordringar
på sig själf, och det var ej alltid han helt kunde fylla dem. Det geniala
liksom det ofullgångna träder skarpt fram i den mycket omstridda
»Strömkarlen» (målad i Norge 1884). Han hade förut i Paris målat näcken,
spelande invid en brusande fors i dunkelt beslöjadt månsken — med sin
mjuka, dämpade färgskala verkar denna tafla gammal mästare, utan att
den likväl efterbildar någon särskild ibland dem — med rätta har man också
påpekat frändskapen mellan den och målningar af Watts, en konstnär, som
Josephson dock knappast kände till på den tiden. Han följde tidens
fordran på realism, friluft och blond palett, då han återupptog motivet och
målade »Strömkarlen» ute i klar sommarluft och i de starkaste färger,
den nakna kroppen i stickande solljus, slagskuggorna på stenarna rent
pariserblå, hufvudets hår gyllenblondt, fiolen af guld. Det realistiska
målningssättet vill dock ej samsas med fantasiinnehållet, där saknas stil och
storhet i teckningen och enhet i uttrycket. Men det själsliga innehållet
griper genom sin patos, genom det vilda jubel och på samma gång den
oändliga smärta, som ligger i spelmannens i extas stelnade ansikte med
de slutna ögonen. Strömkarlen är ej ett otadligt men väl ett fullt
ursprungligt, djärft och friskt konstverk, en gripande symbol af
konstnärshänfö-relse och af förtviflan inför omöjligheten att ge uttryck för det som rör sig
djupast i själen. Strömkarlen bildar utgångspunkten för den fantasikonst,
som — i Sverige liksom annorstädes — följde efter realistskedet.

Af de svenska landskapsmålare, som sökte fransk skola, var Vilhelm
von Gegerfelt (f. 1844) den äldste parisaren näst Wahlberg. Förfinad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngsvkonst/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free