Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framkallade jämförelsen med John Sargent — numera är dock likheten de
båda porträttörerna emellan ej stor. Äfven då karaktäristiken är en smula
grund — ibland af den anledning att det hos modellen ej funnits något
själsdjup att loda — intressera Zorns porträtt alltid måleriskt. Likaså
hans folktyper, hans lefnadsfriska, kärnsunda, rundkindade kullor i sina
brokiga dräkter i bondesmakens starka, glada färger.
Zorn är en helt och hållet utåtvänd intelligens. Fantasi finns det
föga af i hans lynne, han talar ej till åskådarens inbillningskraft. Men
ett starkt personligt målartemperament ligger bakom hans alstring, och
han har konsekvent fasthållit vid och utvecklat sitt personliga sätt att se
liksom att uttrycka sig. Några porträtt af hans närmaste — framför allt
ett par små i trä snidade byster —
äro utförda med allra störsla
innerlighet i känslan, i sina små
skulpturer visar han än delikat formkänsla
och än robust glädje öfver bastanta
former. Äfven i det enda större
skulpturverk, han utfört, Gustaf
Vasastatyn — rest 1903 på
kyrkvallen vid Mora — har han gått sina
egna vägar. Han har med
undvikande af all traditionell
statyupp-styltning framställt den uttröttade
flyktingen, som med sin viljekraft
spänd till det yttersta men på samma
gång halft förtviflande 0111
möjligheten att lyckas söker väcka
böndernas frihetskänsla.
Äfven Carl Larsson är virtuos
och till lynnet improvisatör, men
hans uttrycksmedel äro helt andra
än Zorns. Han är linjekonstnär,
medan Zorn är färgkonstnär, han är
stilist, medan Zorn alltid går
verkligheten omedelbart in på lifvet, han
är full af fantasi, medan Zorn är
den lugna och nyktra iakttagaren.
Outtröttlig verksamhetslust och lust
för experimenterande visa de båda.
Larsson hade sitt realistiska skede
på 1880-talet, då han uppfostrade
sig till målare. Han var då
ultramodern och hans målningar visade
en egendomlig förening af realism
Fig. 52. C. Larsson: Själfporträtt. (1900.)
Göteborgs museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
