Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de finare tonerna — de äro sedda så som man från ett rum, upplyst af varmt
lampljus, uppfattar en skymningsstämning utanför fönsterna. Också de
gat-motiv i skymning eller natt, Jansson målar, äro i första rummet färgfanlasier,
ibland brutala intill karikatyr och mera ytligt dekorativa än fördjupade, ibland
åter med en stark stämning af ensamhetens poesi, af något hemlighetsfullt
och lockande bakom de glimrande rutorna eller de gamla planken. Ingen
människa trampar dessa gator, och det händer att intrycket störes af den
blå färgen, som rinner i strömmar och som kan göra intryck af att flöda ut
från något färgeri, hotande att dränka hela sagostämningen. En
lidelsefull längtan efter färgskönhet och färgglans ligger bakom dessa fantasier
af skymningens, nattens, ensamhetens Stockholm.
Måleriet har nu eröfrat den nordiska vintern, såväl dess bistra och
tunga som dess jublande käcka stämningar. Edvard Rosenberg (f. 1858)
betonar i sin stort hållna »Marskväll» med kraft och fasthet i det
måleriska greppet vinterns hårdhet och tyngd. Himlen står klar och
skimrande ljus, men kall och snål har den ingen färgglädje att dela med sig
åt den svarta skogen och nätt och jämt ett stänk af skära toner åt snön,
som ligger stenhård kvar i skogsbacken. Jorden, där snön smält, är svart,
och svarta stå björkarna som trasiga ruskor upp mot himlen.
Stämningar af vinterns friskhet och färgglans, sol öfver snöfält med lätta skuggor
eller sol inne i skogen, där ingen vandrare satt sin fot och granarna stå
hvitklädda, ha sin representativa målare i Anshelm Schultzberg (f. 1862),
medan Gustaf Flestad (f. 1868) har sin specialitet hittills i att måla
nyfallen mjuk snö, lätt och hvit, gärna i skymnings- eller kvällsstämning, i
en egenartad teknik med något japanskt både i motivets insättande på
duken och i målningssättet. Ibland ha hans målningar karaktär af
flossa-väfnad. I sina väfnadsmönster har han gifvit både nya och originella
uppslag. Om flossa påminna äfven Herman Norrmanns (f. 1864)
färgstarka, i glödande kolorit hållna aftonbilder, utförda i ett egendomligt groft,
liksom muradt målningssätt men af mycken stämningsstyrka.
Bland representanterna för landskapsmåleriet äro ännu flera, äldre
och yngre, att nämna: Olof Hermelin (f. 1827), hvars friskaste studier
torde vara de från 80-talet, Reinhold Norstedt (f. 1843), hvars
vinterstämningar och skymningsbilder röja personligt tillägnade intryck af det
franska intima landskapet, Viktor Forsell (f. 1846), elegant och frisk i
sin gedigna naturskildring, Olof Arborelius (f. 1842), som målat vinter
i Dalarna, ibland med brokigt staffage — gästgifvargårdar, kyrkbacken
vid Mora, bröllopsfölje — och sommar i saftig grönska, afspeglad i lugna
skogssjöar. Per Ekström målade efter sin hemkomst från Frankrike
Ölands slättnatur i gråkalla vinterstämningar eller studerade han nordisk
vintersol genom disig luft (»Sol och snö»).
Utrymmet medger ej att dröja vid de många öfriga landskapsskildrare,
som tillhöra vår nyaste konst. Bland dem äro Otto Hesselbom (f. 1848),
hvilkens panoramaartade utsikter öfver fjäll och skog ha en vackert de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
