Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Söderlund,
arkitekten F. Boberg, som dels
raderat arkitekturmotiv, dels
stämningar från Stockholm,
snöväder o. a., Karl
Flodman (landskap), R. Haglund,
Carl Larsson,
Theger-ström, Norstedt m. fl.
Som »Sveriges siste
kopparstickare» vann
Ludvig Ruben (1818—1875) ett
namn med några ståtliga
blad efter gamla mästare.
Skulpturen gick lugnt
sin gång till modern
hållning och alltmera skärpt
naturstudium. Molins
efterträdare som »hof- och
statybildhuggare», Frithioe
Kjellberg (1836 — 1885),
kan betecknas såsom den
siste klassicisten i vår
skulptur. Renhet i linjer och
form utmärker hans bästa
alster — ett par reliefer,
gruppen »Lekande fauner»
— och han är mera i
jämvikt i sina antika
kompositioner än i försök att
behandla moderna ämnen
monumentalt (frisen på
Järnkontorets hus med
ar-betarmotiv). I
Linné-mo-numentet gaf han ett
ståtligt men kallt arbete.
Nordiskt mytologiska
motiv fresta ett par unga
romare, J. E. Ericsson
(1836—1871, »Idunvas» med en mängd bilder i relief), och Alexander
Carlsson (1846—1878), som i frisen »Balders bränna» visar mera originell
uppfattning och mera storhet i ansatserna än hvad någon af föregångarna
Fig. 72. Alexander Carlsson: Vas med dansande
bacclianter. Brons. (1878.) Stockholm,
Nationalmuseum och Göteborgs museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
