Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRU FRANCKE. Lycklig? — Ja alldeles ofantligt!
Han var en riktig hedersprisse! Jag kunde linda
honom om mitt lillfinger! — Men så går han ju
och får influensa, så blir det lunginflammation, och
innan man vet ett ord af, så är det slut med hela
historien.
SOMMERBERG (stirrar förvånad på henne och säger
slutligen). Han var ju inte så länge sjuk?
FRU FRANCKE. Allt var gjordt på mindre än
fjorton dar, men han hade medvetande till det
sista, och hans sista ord till mig var — — (Stark
ringning i telefonen.) — Ursäkta! — (I telefonen.) Hallå!
— Hal-lå! — Jo, det är fru Francke! — Nej,
fröken Witt är inte här. (Lyssnar.) — Nej, hon
har inte varit här på hela dagen. (Lyssnar.) Jaså!
— Nej! — Jo! — Jo, det skall ske. (Hvem skall
jag hälsa ifrån? — (Lyssnar.) — Tack så mycket!
(Ringer af.) De tro visst att Julia bor hos mig. Jag
får då aldrig vara i fred för telefonbud till henne.
— (Till Sommerberg.) — Hvad var det vi talte om?
SOMMERBERG. Jo, det var om din mans sista
ord.
FRU FRANCKE. Ja, det var sant! — (Disträ.) —
Att de inte åtminstone först kan telefonera till
Julias eget nummer.
SOMMERBERG (andäktigt). Han sade?
FRU FRANCKE. Det var ingen han — det var
ordföranden i kvinnoföreningen.
SOMMERBERG. Jag menar din mans sista ord.
FRU FRANCKE. Ja, hvad var det nu han sade?
— Jo, han sade, att han aldrig kunde ha haft en
duktigare liten hustru, än jag varit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
