Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänten en femma i drickspengar, och sade stam*
mande:
— Säg fröken, att jag kommer strax — strax,
si fort jag fått kläda om mig.
Den lilla betjänten försvann genom dörren,
och Nils störtade omkring i ateljén för att rycka
åt sig en passande dräkt. Han hade just inte
mycket att välja på, men en ganska nött blå
kostym fick duga, och så var det halsduken. Skulle
han taga vit halsduk? — Det klädde honom, och
ännu kunde män ju kalla det sonfmar. Nej —
han föredrog dock en blå med vita prickar, men
den var trasig. Emellertid kunde hålet nog döljas,
om man band den rätt, men han var allt annat än
lugn, och han svor förfärligt över den arma
halsduken, som om den av missunnsamhet konstrade
för att inte falla rätt.
Dock nu, till slut, med en hård, ilsken knyck,
satt den där den skulle sitta, och Nils log emot
sin egen bikl i spegeln. Klädde detta leende
honom? Han försökte åter. Han satte på sig sin
halmhatt — litet på sned — å ja! Han var ju inte
så oäven, och nu störtade han nedför trapporna.
Utanför dörren, mitt i solskenet höll en
’ elegant automobil. I den tronade ensam miss
^HTHon var klädd i vitt, med en stör vit hatt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
