Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände saknadens poesi. Det var inte så mycket
det man såg, som det man inte såg, vilket hade
sysselsatt hans fantasi. Saken var den att han
alltid tänkte på en som var långt i fjärran,
måhända för beständigt oupphinnlig. Varje av hans
landskap blev som en suck ut i rymden, en fråga.
Var är hon? Var har hon tagit vägen? Man
tyckte sig höra poppelbladen rassla melankoliskt.
Man väntade nästan att de gråa moln som sänkte
sig över hans landskap skulle brista ut i gråt,
och man såg undrande och längtansfullt emot de
blåa horisonterna på hans tavlor. Det tycktes som
om allt ljust och lockande fanns där borta, långt
bakom bergen.
Konstnärer och folk som förstod sig på konst
började att fästa sig vid vad Nils målade, och
småningom kom man till att älska det. Så mycket
allvar och så mycken poesi hade man knappast
väntat av honom, som förut mest målat
skärgårds-tavlor från Stockholms omnejd för brödfödan.
Nog hade han suttit inne med känslan för allt vad
han nu målade. — Miss Mary hade valt rätt, då
hon fäste sig vid hans ensamma landskåp från
Öland. Men han hade levat i för mycken oro för
förtjänsten, nu tänkte han inte längre därpå. Han
målade blott vad han själv hade lust och håg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
