Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matthet över publiken, som efter en alltför stor
ansträngning.
,Så kom violinisten.
Det var en medelålders man utan något
särskilt frappant yttre. Han såg ut som »folket är
mest» — och dock var det något hos honom, som
icke liknade de flesta. Det var en enkelhet, som
var alldeles utan beräkning, och ett lugn, som man
sällan ser, allra minst hos människor, som
uppträda offentligt.
Han var tydligen icke alls rädd för publiken
och tänkte icke nedlåta sig till det minsta
konstgrepp för att vinna dess sympati. Men det var
icke heller med denna min av överlägset förakt
han betraktade åhörarna under sina fötter, varmed
vissa stora konstnärer antyda, att de stå så
oändligt högt över dem de spela för.
Det var ett stilla allvar över honom och därtill
ett knappt märkbart litet leende i hans ögon och
omkring hans mun, som om han ville säga:
— Kom nu, skola vi höra på något vackert.
Jag skall spela så bra jag kan, och ni skall höra
uppmärksamt på!
Han hade varken »polkalockar» eller en vit
nejlika, och damerna förhöllo sig tämligen kyliga
vid hans inträde. Blott en och annan kraftig app-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
