Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand och höll den fast. Han tryckte den sakta,
och hon såg upp på honom.
Vad han var vacker, och vad han såg ut att
älska henne!
Nu började violinen med en sång högt uppe
på strängarna, smältande och mjuk, som när ett
hjärta ber och bönfaller om kärlek.
Hur underligt! Just så såg hennes brudgums
ansikte ut! Det var som om tonerna där nere
sade henne, vad han tänkte. »Jag älskar dig! Och
du är min, men också du måste älska mig, helt och
frivilligt. — Se på mig! — tro på mig. Förstår
du icke, att jag vill skapa din lycka?»
Hur smekande tonerna svävade omkring
henne, hur ömt och varmt de bådo — just så, som
hennes brudgums ögon bådo! Hon log emot
honom, och han log tillbaka, men icke triumferande,
icke säker på sin sak, utan lycklig och tacksam,
som vid det första tecknet på hennes godhet.
Så sutto de stilla och sågo på varandra, medan
tonerna kretsade omkring dem, milda och
övertalande, som om det var lyckans och hoppets ljusa
andar, som kallade dem.
Men nu bröt det ut med ny kraft. Det var
en sång på två strängar, stark och klingande. Det
var två hjärtan, som hade funnit varandra, två
väsen, som förenade sjöngo kärlekens segerhymn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
