Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stämma, genom vilken han gav sitt kokande
inre luft en stund.
Då hände det en dag, att en man kom in i
boden och bad att få tala med Pierre.
Pierre kände genast igen honom.
Han var far till en av hans barndomskamrater,
som var anställd som violist i hovkapellet. Efter
mycken nöd och fattigdom och kamp för tillvaron
hade denne kamrat, som blott hade sysselsatt sig
med musik, genom en lärares rekommendation fått
en plats i det kapell, som spelade vid hovbalerna.
Om ett par dagar förestod en fest i
Versailles, varvid kapellet skulle fungera, men den unge
mannen hade blivit sjuk i häftig feber och insåg
omöjligheten av att kunna komma med på den
stora aftonen. Han kunde icke stå på benen, långt
mindre hålla i och röra violinen.
Om han icke kunde infinna sig, skulle han ha
all utsikt att mista sin plats, och i sin ångest hade
han nu sänt fadern med bud till Pierre. Han
kunde spela som ingen annan, och om han blott
denna afton ville spela i hans ställe, skulle han
därmed rädda både hans egen och hans gamle
fars existens.
Han kände Pierres brinnande hat till
kungahuset, och han delade det liksom de flesta, som
tjänade det — men han måste leva! Och en aftons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
