Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försummelse skulle vara nog för att man skulle
låta honom gå och taga en annan. Det var så
många, som slogos också om den brödbiten.
Ingen skulle lägga märke därtill, musiken satt
högt uppe på en estrad, och vad kapellmästarea
angick, skulle han genast förstå, att den felande
violisten blivit ersatt av en mycket bättre.
Dessa och många andra bevekelsegrunder
kom den gamle mannen fram med. Tårarna stodo
honom i halsen, medan han bad för sin son, och
hans gamla darrande stämma blev ännu mer
darrande än vanligt.
Pierre satt och såg på honom med sina små
svarta, tindrande ögon och brast slutligen ut i ett
skallande skratt. — Skulle han, han, Pierre
Rou-bot, spela för de kungliga! Nej det var en alltför
splittergalen idé!
Han skrattade, så att han riktigt tjöt, men då
fadern åter började bedja — och nu runno tårarna
utför hans kinder — blev Pierre ond. Han slog
i bordet, så att verktygen hoppade högt i vädret,
och så svor han de allra dyraste franska eder på,
att ingen dödlig makt skulle förmå honom att
visa sig vid hovet som en tjänare. — En annan
sak vore det, om det gällde att uppvakta de
kungliga på ett annat sätt — hm!
Han satte sig med en häftig rörelse vid svarv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
