Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp nigot av själva hennes hjiita, något förfärligt
sammanpressat och dräpande, varunder hon legat
krossad.
Vad det var befriande att kunna gråta si!
— Och tonerna följde henne. De grito med henne.
De tycktes säga: — Ja, ja, du har rätt! Grät bara!
Vi gråta med dig!
Länge, länge dök hon ned i denna smärta
och lät tårarna strömma över sin hals och sitt bröst
utan att torka bort dem.
Men nu ljödo på en gång andra toner. Hon
lyssnade!
Blott en i världen har kunnat tala så i musik,
och hon visste vem det var. Hon kände detta,
men aldrig hade hon hört därpå som nu.
Det var trösten! En himmelsk tröst, som
svävade ned som från stjärnorna och tog hennes sorg
i sina armar. Endast den som förstår smärtan i
hela dess djup kan också bringa trösten — och
detta var trösten.
Det var kärlekens och godhetens eviga ord,
som falla mjukt som rosenblad över ett blödande
hjärta!
Det var icke denna kalla tröst: »Du skall en
gång kunna glömma!» Eller den ännu hjärtlösare:
»Tänk på att många andra lida mer än du!» Nej,
det var förkunnelsen om den lycka och kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
