Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är evig. Det var himmelns välsignelse över
jordens smärta.
Och medan hon låg stilla och lyssnade, var
det, som om ,en isklump smälte i hennes hjärta.
Hon böjde sitt huvud sakta över sitt barn och
tryckte det närmare intill sig.
Hon skulle lära detta barn att älska honom,
som hon hade älskat. Hon skulle lära det att se
upp till stjärnorna, som nu lyste klara genom den
dunkla natthimmeln, och öppna hans hjärta för
sådana toner, som nu svävade över dem båda.
Den lille hade öppnat ögonen, två stora,
allvarliga barnaögon.
Också han lyssnade och undrade. Hon såg
det på hans ansikte.
I stora kretsar svävade tonerna omkring dem,
som om de viftade dem med milda vingar och
kysste dem på ögonen och munnen, till dess de
sakta svävade bort och dogo hän, som de sista
solstrålarna smälta bort i ett skimrande hav.
Dörren öppnades och hennes gamle far kom
ljudlöst fram emot sängen. Han hade ännu
violinen i handen, och hans ögon sökte hans älskade
barn, där hon låg i skymningen. Det var, som
om han icke var säker på, om han skulle finna
henne levande eller död.
Men hon bredde ut armarna emot honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
