- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
2

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0rke8teranförareri lade ned taktpinnen, då stycket
var slut. Han såg icke vidare glad ut, då han smällde
igen partituret och sprang ned från sin plats. Ett
ögonblick därefter voro alla musikanter försvunna, och en
betjänt kom in för att öppna den stora flygeln på estraden.

Det blef en paus i salen. Damerna satte sina kikare
för ögonen, och då den berömde artisten kom in, hälsades
han med en liflig applåd.

Det var en lång, ung man med ett mycket rikt,
blondt hår, som föll ner öfver pannan och nacken. Han
hade ett något påtaget melankoliskt uttryck i ansiktet,
öfver de uppdragna ljusa ögonbrynen och de nedhängande
ljusa mustascherna. För resten var han ytterst elegant
klädd och hade en hvit nejlika i knapphålet.

»Ah, charmant! — charmant!» — »reizend!» — »very
nice indeed», — ljöd det från damerna på alla slags språk.
Han bockade sig med ett matt leende och satte sig vid
pianot. Med några våldsamma oktavlöpningar öfver hela
klaviaturen gjorde han sig underrättad om, huruvida
hans fingrar och instrumentet voro i ordning, och där
fanns ingenting att klaga på. — Därefter satt han ett
ögonblick och stirrade framför sig, och så började han.

Det var en komposition af Listz — en rapsodi,
tror jag —, men titeln är nu likgiltig, ty själfva
kompositionen berättade ingenting. Det var en af dessa
anrättningar, där allt upptänkligt material är taget till
hjälp men utan att vara fylldt af minsta spår till andligt
innehåll. Det var så briljant, så svårt, så larmande som
möjligt, och alldeles tomt. Sådana löpningar, sådana
drillar, sådana halsbrytande språng, sådana dånande
melodier nere i basen, medan diskanten vanvettigt for
omkring på sitt eget sätt!

Man satt och väntade: »Nu kommer det väl något?»

— Nej, det kom ingenting. Det fanns ingen mänsklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free