- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
3

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själ bakom alla dessa jonglörkonster, icke ens något af
detta vilda och demoniska, som också kan ha en underligt
fängslande makt. Det var bara tomhet! Intrycket af en
rik man, som har fickan full af pengar och icke alls
vet, hvad han skall använda dem till, utan bara går
omkring och skramlar med dem.

Men detta tomma skram mel måtte vara tilltalande
för den stora publiken. Och dessutom var det så svårt!
Man sträckte fram halsarna för att riktigt se, hvilka
märkvärdiga ting han gjorde med fingrarna, medan håret föll
längre och längre ned öfver hans ögonbryn, och
svettdropparna bröto fram och fastnade i hans ögonhår.
Andtligen slutade det med en knall, som om hotellets
alla tallrikar skulle ha gått sönder på en gång.

En dånande applåd följde.

Damerna fläktade sig häftigt, herrarne nickade och
smålogo; — det var nästan som att ha sett en man rida
på en skenande häst, stående på sin egen nässpets! Den
svettige och svärmiske unge virtuosen måste in och ut,
in och ut, bocka sig med handen på hjärtat och skaka
sin ljusa man.

Efter en paus kom sångerskan.

Det var en ung, vacker dam, till och med mycket
vacker, och klädd med allra största smak. Hennes blekt
mauvefärgade klädning var sydd efter allra sista, allra
enklaste och noblaste parissnitt. Hon hade tre rader
stora äkta pärlor om halsen, äkta pärlor i öronen, en
bukett af hvita orkidéer i handen, och den allra
smidigaste lilla figur, hvaromkring klädningen satt, som om
hon varit född med den. Den allra finaste lilla nacke,
hvaröfver det mörka håret föll ned i bucklor och det
allra mest välproportionerade lilla ansikte med stora,
bruna ögon och en liten rosenröd mun, som genast log,
så att två rader små, hvita tänder lyste fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free