- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
6

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I samma ögonblick, som han tog den första tonen
på violinen, var det som om hela konsertsalen med alla
de eleganta åhörarne hade seglat långt bort. — Jag
hvarken såg eller hörde dem. — Denna första, djupa ton
på violinen gick så alldeles direkt in i hjärtat på mig,
att jag andlös väntade på den nästa. Breda, högtidliga
bröto de sig fram från djupet af violinen, och långsamt
lyfte sig täckelset för en försvunnen värld. Jag såg in
i den tid, då denna violin först hade ljudit för
människorna.

Hvad han måtte ha känt sig lycklig, den mästare,
som hade danat denna violin.

Han hade fått ett dyrbart stycke trä därtill. Ett
träd, hämtadt högt uppe på Apenninerna, där det,
ensamt och starkt, hade vuxit upp mot himmeln och hade
insugit bergens luft och solskenets värme. Hans
kännar-öga såg genast, att detta träd gömde på alla naturens
hemligheter. Det hade vuxit högt öfver jordens
småaktigheter, i ensamhetens stora lugn, vindarna hade viftat
och hviskat i dess krona, stormarna hade berättat det
fasansfulla ting, solen hade öfverströmmat det med hela
sin värme och regnskurarna hade gråtit sina sorger
öfver det.

Om natten hade det sett mer af stjärnhimmeln än
alla de andra träden i skogen; — det kunde se ända bort
till hafvet. De första solstrålarna, som stego upp, och
de sista, som släcktes som blod i vågorna, hälsade det
med en sakta susning i grenarna. Många århundraden
hade gått fram öfver städerna där nere på slätten, medan
det stod och tänkte och drömde där uppe på höjden,
beständigt sträckande sig högre och högre upp emot den
eterklara himmeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free