- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
29

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att gråta, utan att tänka låg hon åter och Btirrade upp
mot vårens natthimmel.

Då ljöd plötsligt violinen från sidorummet. Det
var fadern, som spelade.

Det var länge, länge sedan hon hört. honom röra
violinen.

Det var en gång i den försvunna forntiden, innan
allt det förfärliga hade skett; — och hon lyssnade.

Det var en välbekant stämma, som talade till henne.
Denna mjuka, djupa klang hade hon hört från det hon
var liten. Det var egentligen det första i lifvet, som
hon kom ihåg att hon lagt märke till.

Stilla och allvarliga sväfvade nu dessa toner emot
henne. Det var på ett vördnadsfullt afstånd de närmade
sig henne och hennes sorg och talade till henne. De
talade om hennes sorg, och de talade som inga mänskliga
ord kunna tala. Hur fattiga och kalla äro icke alla
mänskliga ord gent emot en stor sorg! Hur väl de än
kunna vara menade, ljuda de nästan som en förnärmelse.
Men dessa toner förstodo henne. De förstodo att taga
hennes hopplösa sorg i hela dess omfång och lägga den
framför henne, så att hon skakades där af, som om det
hade varit en annans olycka, som hon bevittnat. Hennes
bröst började häfvas, hennes hjärta började slå med tunga,
arbetande slag.

Det var döden i hela dess storhet och fasa, hvarom
dessa toner berättade, det var afskedets sönderslitande
smärta.

Och nu började de gråta! Huru de snyftade och
stönade i kval, hur de suckade i ensam sorg!

De bragte hennes kropp i darrning och pressade
tårarna upp från hennes bröst, — och nu grät också hon.

Heta, tunga tårar, som de första dropparna af ett
oväder, föllo ned på hennes kinder, och nu störtade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free