- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
33

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I.

Jag var ännu icke vuxen men i den ålder, då man
står på tröskeln till barnkammaren och endast väntar på
att få lof att springa sin väg för att själf upptäcka
världeD, då jag en sommar var nere i det sydliga
Själland.

Det var vid Nästved å, men jag minns icke, om det
var vid Nästved by eller om det var ute vid
Herlufs-holms skola, den stora, präktiga herregården, som Herluf
Trolle gaf till en lärdomsanstalt och som ligger som ett
fågelbo midt inne i Sydsjällands rika skogar. — Jag var
den sommaren på båda ställena, och jag gick ofta ensam
omkring. Hur jag denna dag kom ner till ån, kan jag
icke nu minnas, men stället har jag tydligt för mig.

Våra danska sjöar och åar likna icke de svenska.
I Sverige skulle man kalla det, som vi i Danmark hedra
med namn af sjö, för en dam, och våra åar ha intet af
de svenska strömmarnas styrka och kraft, — de äro
vänliga, lugna vattenflöden, som sorla fram mellan gröna
stränder och som på sin höjd göra ett par små hopp

vid någon fördämning. Sådan är också Nästved å, och
jag ser den för mig som ett bredt, blankt band, sol-

belyst glidande fram genom sommarens öfverflödande
härlighet. Ingenting i världen kan vara mera grönt
än en sådan dansk skog. Öfverallt vältar det gröna

fram, skjuter det ut, hänger det ned. Här vid ån voro
sluttningarna öfvervuxna med högt, saftigt gräs, som

nådde en upp till knäna, och otaliga blommor trängdes
och knuffades om plats däri. Buskar och träd kröpo
ända ned mot vattnet för att dricka, och där bakom
lyfte sig skogens höga träd, som fortsattes i en
oöfver-skådlig härskara, så långt ögat kunde se.

H. Nyblom, Dikt och verklighet. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free