- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
46

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den lilla engelska flickan se på marken och säga: »Åro
vi i Devonshire nu, ja, men det är ju rödt!» —(rödt på
kartan). — Om det också är något tillfälligt och
mänskligt, som har satt sina gränser i naturen och sagt: »Här
upphör Schweiz och Italien börjar» —, så har det ändå
också sin betydelse, och man vet, att nu drager man in
under den italienska trikolorens beskydd.

För mig var det dessutom ett återseende efter många
års skilsmässa, och jag var i samma andlösa, spända
tillstånd, som när man efter många år skall återse en älskad
vän och vet, att nu står han på andra sidan. dörren.
Skall han vara förändrad? Skall man känna igen honom
och älska honom lika högt som förut? Eller är det blott
i ens minne han har fått denna ideala glans, hvari han
står för ens tankar? — Snart skall man få veta det! —

Folk trängde sig fram emot tullborden, där
tulltjänsteman och publikaner refvo omkring i alla effekter på ett
syndigt sätt, och offren stodo förskräckta och försvarslösa
och sågo på. Där stod ett bondfolk från trakten, som
medförde en hel mängd fruktkorgar, hvilkas innehåll de
skulle sälja i Como, och utom de tunga korgarna och
diverse bylten och paket, hade hustrun ett litet spädt
barn att bära på. Visserligen var hon själf stor och bred
som en karyatid, men hon hade dock icke mer än två
armar, och mannen var alldeles upptagen af att se efter,
att man icke lurade dem i tullen. Då min man var
sysselsatt med en liknande öfversikt öfver våra egna
ressaker, bad jag modera om lof att få hålla det lilla
barnet, medan hon passade på sina korgar. Jag skulle
sätta mig utanför på en bänk och vänta tills det var
klart i tullen.

Med en vänlig nick och ett tack räckte hon mig
ungen, och jag satte mig utanför i månskenet med den
lilla i famnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free