- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
49

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VI.

Blott ännu en bild ville jag tillfoga, — ja, det är
egentligen ett samtal, som jag blef vittne till, mellan
två gossar, som jag kände.

Det var en varm sommardag, som jag hade gått ut
i skogen till min älsklingsplats. Den var djupt nere,
alldeles vid stranden af Mälaren, där några väldiga stenar
lågo kastade om hvarandra och där ett par stora vilda
rosenbuskar blommade. Björkarna hängde med grenarna
ut öfver vattnet, och de två höga granarna, som stodo
vid sidan, sågo dubbelt mörka ut mot alla de ljusa träden
omkring.

Här fläktade det på heta dagar alltid litet från sjön,
som med otaliga glimtar, i små, lätta böljor skvalpade
förbi. Här fanns skugga mot solen, och man hade ändå
på samma gång det nöjet att se den falla med all sin
makt på det gröna gräset och alla de gula blommorna
på backen.

Jag hade gått dit ned och hade lagt mig i gräset
med en bok. Det ser ändå alltid litet nyttigt ut att ha
en bok under armen, när man går ut om sommaren,
fastän man ju sällan kommer längre än till att slå upp
den. — Där funnos så många fjärilar och andra insekter att
se på, där jag låg med näsan alldeles rakt nere i gräset,
och sjön lockade ständigt mina blickar ut. Det lyste
på de hvita seglen eller det föll blå, förfriskande skuggor
öfver vattnet, eller inträffade andra sådana viktiga och
fängslande saker, som togo hela ens uppmärksamhet i
anspråk.

Hafvet är oroväckande. Det rifver upp all ens
längtan och saknad, men Mälaren är så lugnande. Man
ser utåt och tänker: »Hvad det måtte vara härligt där

H. Nyblom, Dikt och verklighet. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free