- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
83

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såsom då man vill vakna ur en dröm, spärrade hon upp
ögonen och såg sig om.

Allt omkring henne var så stilla, som om det inträdt
en paus i naturens lif, men därpå började plötsligt
alla blad prassla, först asparnas, därefter popplarnas, så
björkarnas, och en allt starkare och starkare vindstöt gick
genom alla parkens kronor, och månen kom fram bakom
en sky och sken hvit på slottstornet. Det var, som om
denna friska vindfläkt åter befriade henne. Hon kunde
stå och röra sig, men hon kunde ännu endast med
svårighet flytta fotterna, såsom när man vill fly i en dröm och
icke kan komma ur stället. Först när hon kom till slutet
af alléen började hon springa, och hon sprang så fort
fotterna kunde bära henne, så att hennes långa slöja stod
efter henne som en dimma och de hvita dufvorna
vaknade och flögo med förskräckta vingslag ofvan henne.

På nedersta steget af den stentrappa, som leder upp
till slottet, sjönk hon ihop. Hennes hjärta slog, som om
det ville brista, och först efter en lång stund lade hennes
andedräkt sig till ro. Hon ordnade håret och slöjan, satte
brudkransen till rätta och gick därpå långsamt uppför
stora trappan.

Den gamla hushållerskan kom orolig henne till mötes.
Slottsherren hade förgäfves letat efter henne. Då nu den
gamla lyfte armstaken för att lysa sin unga fru upp, föll
hennes blick på hennes förvirrade utseende. Brudkransen
satt icke som förr, det var en lång flänga sliten i slöjan,
och hennes ansikte var lika hvitt som hennes klädning.

»Hur är det med hennes nåd?» frågade den gamla,
medan fru Viveka stödde sig mot trappans ledstång för
att kunna gå upp. »Hennes nåd har väl aldrig sett
henne?’»

»Hvilken hon?» frågade den unga frun och försökte
småle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free