- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
95

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Viveka trodde själf, att hon skulle gå så där
som en sömngångerska ända till sin graf, — men hon
vaknade, och hon vaknade så plötsligt, som om blixten
hade slagit ned vid sidan af henne.

En eftermiddag red hennes man ut, och om aftonen
bars han död hem. Hästen hade skyggat och kastat af
honom, och han hade brutit ryggen på stället.

Då fru Vi veka med vacklande steg gick nedför
trappan och slog undan täcket från den bår, där hans lik låg,
föll hon ned vid hans sida med en känsla af att det var
hon, som hade mördat honom. Hennes lille gosse grät
där uppe på barnpigans arm, och det var, som om hon
nu först hörde honom gråta igen.... Hvar hade hon
varit? Hvad hade hon drömt om, medan allting omkring
henne icke varit till för henne?

Alla hennes mans stora och goda egenskaper lyste
på en gång för henne med förebrående klarhet. Hade
han icke alltid varit god mot henne, trott allt godt om
henne, gifvit henne all sin timliga egendom att sköta och
styra med, som hon ville? Och denne gamle man hade
nu lefvat ensam och hade dött ensam utan sin hustrus
tröst och hjälp! Och hennes son — detta vackra barn,
som just nu skulle börja lifvet och så väl behöfde sin
moders ömhet i hvarje ögonblick.... hvad hade hon
gjort för honom? Han hade nu ett par år nästan
uteslutande tillbragt tiden med sin sköterska. Han höll
mycket mera af henne än af modern.

Med förfarelsens hela häftighet kastade hon sig
nu öfver alla de främmande plikter, som hon ännu
kunde godtgöra. De fattiga, de sjuka, som hon glömt,
de mångfaldiga omsorgerna för godset och folket, och
framför allt — gossen. All den lidelsefulla kärlek,
hon var i besittning af, kom nu hennes lille son
till del.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free