- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
98

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teket, med grubblande, misstänksamma blickar. När han
då frågade modem om fadern, gaf hon honom en vältalig
beskrifning af alla hans stora och goda egenskaper, men
Nils Viktor lyssnade på henne med samma misstänksamma
blickar, som han sett på porträttet, och teg.

Han hade fyllt tjugu år, och ännu tycktes icke
kärleken ha kommit honom när. Det var hos honom en viss
imponerande oskuld, som höll all förälskelse på ett visst
beundrande afstånd från honom, och trots hans ridderliga
och artiga väsen mot damerna, märkte de mycket väl,
huru kylig han var. De voro honom tämligen likgiltiga
allesamman.

Fru Viveka hade ofta haft på sina läppar att bedja
sonen aldrig gå in i den allé, som hon nu efter

mannens död själf aldrig hade beträdt, men hon visste

väl, hvilken dragningskraft den skulle utöfva på sonen,
ifall hon varnade honom därför, och hon teg. Hon
försökte att i lugn glädja sig åt den tid, hon ännu hade

honom som ett barn, och icke i otid frammana mörka
aningar om framtiden.

Då satt hon en sen sommarafton vid pianot och
spelade en af de melodier, som hon nu åter hade mod att
höra. Hennes kärleks drömland låg så långt i fl ärran,
att hon nu igen vågade se dit bort. Allt det förfarliga,
som låg emellan, hade blifvit mera stilla, likasom
för-sonadt. Hon rörde sakta vid tangenterna, och tonerna
från hennes lyckas korta dagar kommo sväfvande öfver
henne med varma klangtoner. Det hade varit en het dag,
men nu hade solen gått ned, och månen stod öfver
slottstornet, just där den stått hennes bröllopsafton. Allt
omkring henne var stilla, och hon själf var så långt borta i
sina drömmar, att hon alldeles glömt, huru sent det var.

Plötsligt gick dörren häftigt upp, och hennes son
stod där. Han var likblek. Hans svarta hår hängde ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free