- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
100

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verkligheten endast med sin halfva själ. Men detta såg
endast modern. De andra sade blott, att han från barn
nu öfvergick till att bli man.

Då han var tjugutre år, gjorde han sin första utrikes
resa. Vid afskedet var fru Viveka mycket upprörd.
Hon anade, att sådan som han reste bort, skulle han
icke återkomma.

I början skref han ofta och alltid långa bref, med
lif-liga beskrifningar om allt det nya, han såg och upplefde;
men så småningom blefvo hans bref sällsyntare. Han
uppehöll sig nu i Baden-Baden, och hans moder förstod
enart, att hvad som mest sysselsatte honom, var något,
som icke etod i brefven. Hon frågade icke, men hon
väntade, och efter en tid kom ett långt bref, hvari han
utgöt hela sitt hjärta för modern.

Han var helt och hållet behärskad af en stor kärlek.
Den, han älskade, var en ung rysk fru, gift med en
man, som var betydligt äldre än hon och hvars brutala
och hänsynslösa uppförande mot henne först hade väckt
Viktors deltagande. Han beskref henne som
sammanfattningen af allt kvinnligt behag och mildhet.

»En renare ängel än hon har aldrig gått på jorden»,
skref han, »och hvad hon lider, är så upprörande, att
det skulle väcka ens sympati och deltagande, äfven om
hon vore lika ful och frånstötande, som hon nu är skön
och intagande.»

Hvart bref, som kom, visade, huru han allt mer
och mer gick upp i att älska och beundra detta väsen,
hvilket han hade funnit som en nedtrampad blomma på
sin väg, och han vred sig i smärtsamma frågor, huru
han skulle kunna hjälpa henne. Han vore villig att
gifva sitt lif för hennes lycka.

Men all hans hängifna kärlek tycktes endast kunna
vara henne till en öfvergående tröst. Hon var bunden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free