Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag befaller icke, sade han. Jag kunde befalla,
men jag vill, att den, som går med, skall gå af fri vilja.
Blott den, som offrar sig af egen fri vilja, kan blifva en
verklig vän för de olyckliga. Men är det då ingen, som
vill försaka sin egen lycksalighet här i himmeln och välja
den andra lycksaligheten, den att trösta de bedröfvade
och vara nära de olyckliga och hjälpa dem att bära
bördan?
Alla änglarne sågo på hvarandra, och sedan sågo de
sig omkring, in mot paradisets doftande lundar, där solen
och skuggorna lekte, och de suckade alla. Det lät, som
om det ginge en vindfläkt genom löfvet. Men ingen
svarade. Ingen kunde frivilligt vända ryggen till
paradisets lycksalighet.
Då blef Gud riktigt bedröfvad. Det hade jag
verkligen icke väntat mig af er, sade han. Ni som alla se,
hur god jag är emot er, skulle det icke bland er finnas
en enda, som nu vill vara god mot människorna, ingen
som vill följa dem ut mot deras hårda öde? — Ar det
icke en af er, som vill träda fram?
Men i detsamma kom ifrån djupet af paradisets
lundar en ängel gående med fasta, hastiga steg.
Jag följer människorna, sade han.
Det var musikens ängel.
Han var skön att se på, signora, ung och kraftig.
Hans panna var hvit som ett blomsterblad, tecknet på
oskuld; men öfver den föll håret i tunga, mörka
lockar, och hans ögon voro också mörka, mörka och
bedröfvade, som om en hemlig sorg bodde i dem, en sorg
utan synd.
Hans stämma ljöd mjuk och djup, på en gång så
mild och bedröfvad.
Jag går med människorna, sade han. Jag vill
försöka att trösta dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
